Finmarmelad

I somras när sambon och jag var i färd med att göra fint ute på altanen så gick vi på trädgårdsbutiken och fingrade på de små citrusträden som fanns att köpa. Ett sådant skulle ha varit trevligt att pryda uteplatsen med! Men vi kom till sist fram till att vi kanske skulle försöka oss på att träna upp våra trädgårds-skills med något lite mer lättskött, eller framförallt billigare. Så inget citrusträd i fjol, men på sambons födelsedag för ett par månader sedan så fick han ett i present av sina föräldrar. Det var av typen Calamondin, vilket jag aldrig hört talas om tidigare. Det var inte mer än en halvmeter högt och hade massor av små frukter som såg ut som mini-satsumas. Snart började de mogna och vi skalade ett par och provsmakade de gulliga små klyftorna. De var hysteriskt sura. Men så slogs sambon av snilleblixten att prova att göra marmelad på dem. Så vi plockade loss de som såg mogna ut och så satte jag i gång mitt livs första marmeladkok. Då receptet jag hittat var för tio gånger mer frukt så var det svårt att veta vad som kunde vara lagom koktid för min lilla sats, och med facit i hand kunde jag nog ha tagit kastrullen av plattan lite tidigare. Marmeladen blev kort sagt ganska fast i konsistensen och det var inte så mycket till bitar kvar i den. Men smaken blev inte tokig alls, lite sådär bitter som jag gillar när citrusmarmelad är.

Sambon och jag har en härligt töntig tradition av att äta nybakta scones och lösa melodikrysset varje lördagförmiddag och att toppa sconesen med hemkokt calamondinmarmelad, det var grejer det!