Svamplycka

Jag var en hyfsat aktiv scout under min barndom och tonårstid, men trots att jag under den tiden var ganska skogsmullig av mig så har jag aldrig blivit någon svampplockare. Det beror nog helt enkelt på att intresset inte har funnits i familjen. Jag kan bara dra mig till minnes ett enda tillfälle då jag plockat svamp. Det var på en hajk för länge sedan, jag kanske var i tolvårsåldern och vi var ute i skogen och vandrade - och hittade mängder med murklor! Någon hade en matkasse med sig - den plockade vi proppfull, hängde upp på en stör och bar med oss alltmedan vi smidde planer om att sälja svampen dyrt till någon restaurang. Men ävenyret slutade lite snöpligt med att vi tömde ut all svamp i skogen igen när vi tröttnat på att bära.

Två svampplockningslösa decennier har gått sedan dess, men hösten 2011 skulle det bli dags att bryta trenden. Sambon, jag och ett till par hade bestämt oss för att göra en liten höstvandring på drygt en mil runt en sjö några mil från stan. Det var en ljuvlig höstdag: vattnet låg spegelblankt på sjön, solen sken och höstfärgerna sprakade. Vi gick i kortärmat större delen av vägen. Både jag och min väninna hade tagit med oss påsar ifall vi skulle råka på lite svamp. Väninnan är en rutinerad svampplockare och hade det inte varit för henne så hade jag varken sett eller känt igen dem, trattkantarellerna. Men plötsligt bara stod de där, mitt på stigen. Och när vi väl sänkt blicken och slagit på svampradarn så var det bara att skörda. Till slut var både hennes och min påse, inte särskilt stora någon av dem, fulla. Vilken härlig känsla, som att gå med en påse guld i handen!

Väl tillbaka i civilisationen fick jag en genomgång i svamprensning av min väninna och en liten stund senare njöt vi av färsk pasta med bacon och nyplockade trattkantareller i en gräddig sås. Fantastiskt! Väninnan tyckte sig ha så mycket svamp redan att vi fick ta med oss allt som blev över hem sedan. Så på kvällen satt sambon och jag mitt emot varandra vid köksbordet och rensade svamp och hade riktigt trevligt. En del torkades, en del frästes i pannan, kryddades och frystes in och en del sparade jag i kylen till efterföljande dag. Då blev det trattkantarellsoppa till middag, med utgångspunkt från detta recept som väninnan skickat med oss. Det kan man kalla vardagslyx! Mums!